• Maria

Årskrönika 2018

Tiden går fort. För fort. Januari har nästan passerat, men ändå känns det som att nyårsafton var typ ... förra helgen.


Min plan var att få upp det här inlägget vid årsskiftet, men jag och planer kommer inte alltid jättebra överens. Jag vill inte skylla på livet, men ... livet kommer helt enkelt emellan ibland.


När jag skriver det här är jag så trött att jag knappt orkar hålla ögonen öppna (ursäkta eventuella stav- och slarvfel redan nu). Mina arbetsveckor sträcker sig sällan från måndag till fredag. Just den här veckan jobbar jag torsdag till måndag, varför helgen inte har inneburit någon vila alls. Serviceyrken kan verkligen suga musten ur en. Bla bla trött, bla bla jobb, ni förstår min poäng.


Så, utan vidare fördröjning - här kommer min sammanfattning av året som var:


Mina mest gillade bilder på Instagram under 2018

Det var med visst vemod som jag tog farväl av 2018 där på tolvslaget, omgiven av goda vänner och familj, i mitt vardagsrum. Motvinden har stundvis blåst så hårt det senaste decenniet att 2018 gav mig ett otroligt välbehövligt andrum från allt vad död, sjukdomar, sorg och besvikelse innebär. Kort och gott så blev 2018 det bästa, och lyckligaste, året i mitt liv. 2018 var året då jag lyckades finna mitt inre lugn, samtidigt som jag gång på gång blev utmanad av möjligheter, snarare än motgångar. Jag fick, efter trettio år i livet, äntligen blomma ut och bli mig själv.


Året inleddes med ett bokkontrakt så purfärskt att det fortfarande doftade bläck. Idag känns det som en absolut evighet sedan, samtidigt som det lika gärna hade kunnat vara förra månaden. Bokkontraktet viskade om löften om ett helt annat liv än det jag har levt. Det lärde mig att ingen dröm är omöjlig; att drömmar är till för att näras till förverkligande. Aldrig hade jag trott att dagen då jag får en roman publicerad skulle komma, men det gjorde den ... så småningom.


Efter några månaders intensiv redigering och korrektur, både ensam och i samråd med Ebes förlag, var det så dags att skicka inlagan (den tryckfärdiga filen) till tryckeriet. Det var med elva triljoner fjärilar i magen som jag sedan väntade, och väntade, och väntade. Egentligen handlade det bara om veckor, men när man väntar på något gott står tiden stilla. Så, en fantastiskt varm och solig dag i slutet av maj mötte jag upp Eva-Karin på Ebes förlag för en fika invid 26:an, för att ta emot det allra första exemplaret av min debutroman. Jag kunde verkligen inte sluta le.

Därefter sa det bara pang. Releasefest, boksigneringar, mässor och konvent avlöste varandra, samtidigt som en strid ström av obegripligt positiva recensioner dök upp lite här och var. Jag var plötsligt författare, på riktigt.


Att skriva och publicera en bok är stort i sig, men att sedan få det mottagande som jag och "Avien" har fått ... Det är nästan knäppt. Något måste jag ha gjort rätt, även om jag själv inte kan sätta fingret på vad. Det är kanske det som är grejen - boken tilltalar olika individer på olika sätt. Någon berörs av allt som huvudkaraktären Isondra tvingas genomgå, någon blir varm av relationerna som byggs upp under berättelsens gång, någon förälskar sig i världen Doressea, och någon njuter av det språkliga flow som jag har lyckats få till (fråga mig inte hur).

Feedback och återkoppling är ovärderligt för människor i skapande yrken, varför jag vill tacka er som har knåpat ihop en mening eller fler om era egna tankar och reflektioner (och åsikter) om "Avien" från det djupaste djupet av mitt hjärta. Just ditt omdöme kan vara avgörande för om nya läsare hittar hela vägen fram till Doressea eller ej.


Allting rullade sedan på i ett fasligt tempo, sommaren och hösten igenom och ända fram tills ... i dag. De dagar som jag var ledig från butiken arbetade jag ändå; antingen med företaget - marknadsföring och sociala medier, sälj och ekonomi - eller som "offentlig" person, med signeringar, intervjuer, föreläsningar och scenframträdanden. När jag trots allt hade en ledig minut så låg allt mitt fokus på att bli helt klar med uppföljaren "Stjärnfödd" (del två i trilogin om Doressea, med Isondra som huvudkaraktär) som släpps i år.

2018 har med andra ord varit mitt mest upptagna år någonsin. Jag har lidit av dåligt samvete över allt jag försummade på grund av att dygnet har för få timmar. Jag var svår att planera saker med, svår att få tag i, ibland hade jag svårt att ställa upp på extrapass i butiken, jag sov mindre än vad jag borde ha gjort ... För att inte tala om hur mitt hem mår efter månader av ignorans. Jag hade varken tid, lust eller ork att vara en perfekt "hemmafru". Dammtussarna förökade sig i samma takt som matresterna grodde in i stekpannor och kastruller. När jag väl lagade mat, det vill säga. Jag har nog aldrig käkat så mycket skräpmat som jag gjorde under 2018.


I mångt och mycket handlade det om prioriteringar. Jag prioriterade min karriär, och därmed min framtid. Alla prioriteringar man gör sker på bekostnad av något. Att mitt hem ser ut som en katastrof är egentligen bara en liten uppoffring i sammanhanget.

På plats i butiken

Från slutet av november och framåt la jag mitt författar-jag på hyllan, för att fokusera på mitt "vanliga" jobb under julhandel och mellandagsrea. Dels för att det inte hade fungerat (för butiken och kollegorna) att göra något annat, och dels för att jag själv hade gått sönder annars. 2018 var så händelserikt fullspäckat att jag, efter att ha kört på med plattan i botten 10 månader i sträck, kände mig läskigt nära den berömda väggen. Jag orkade inte med att både jobba 6-7 dagar i veckan och gå all in vad gällde författandet och allt som hör det till. Lite ledsen var jag över alla julmarknader och liknande som jag missade. Det hade varit ett utmärkt tillfälle att visa upp både mig själv och boken runtom i Värmland, men ... Jag hade inget val. Det sista jag ville var att bli sjukskriven, när livet äntligen var roligt att leva.


Det var med visst vemod som jag tog farväl av 2018 där på tolvslaget, omgiven av goda vänner och familj, i mitt vardagsrum. Tack för ett omtumlande, livsomvälvande, utmattande, magiskt och på nästan alla sätt underbart år.

Nu har jag lovat mig själv att andas ut och försöka koppla av, innan slutspurten för "Stjärnfödd" drar igång. Mitt fokus ligger fram tills dess helhjärtat på min familj. Jag och min sambo är nyförlovade (glädjetjut!) och planerar just nu vår framtid tillsammans - kort och gott resten av våra liv. Om jag sedan har tid och ork över att vara lika supereffektiv som jag var 2018 så kan ni räkna med att det också är det jag kommer att vara.


Jag önskar er alla ett fantastiskt 2019! <3

  • White Facebook Icon
  • White Instagram Icon
  • White Twitter Icon

För bokningar, recensionexemplar och övriga frågor: