• Maria

Bokmässan 2018 - del 1


Alltså, wow. Vilken helg vi har haft, jag och Linn (och Avien). Overklighetskänslorna är fortfarande konstant närvarande, som om jag inte riktigt har smält allt än.


Det är sådana väldiga kontraster mellan "författarlivet" och mitt vanliga liv. Till vardags är jag bara jag. Ibland liten och ynklig, ibland fullkomligt världsbäst. Mitt författarjag får se och uppleva saker jag bara har kunnat drömma om. Människor som jag personligen ser upp till och beundrar ser mig som en kollega, en jämlike. Andra ser upp till mig. Vill ha min signatur, ta selfies med mig, ta i mig och krama mig.


Jag skulle egentligen kunna skriva mitt längsta blogginlägg hittills om allt vi har sett, gjort och upplevt, jag och Linn. Men jag ska försöka hålla mig någorlunda kort och koncis. Jag kommer också att dela upp inlägget i tre delar, en för varje dag, för era ögons skull. Vi börjar helt enkelt med fredagen, 2018-09-28.



Resan mellan Karlstad och Göteborg brukar ta ungefär tre timmar med bil, körpaus inräknad. Av någon anledning tog det i fredags fyra timmar och trekvart.


Klockan 12:59 snubblade vi in genom portarna till Bokmässan - svettiga, med andan i halsen, och med vinden som frisör. Innan dess hade vi fastnat i trafiken utanför mässan, kört fel, letat parkering, och sedan gjort ett helvarv till fots runt Svenska Mässan på jakt efter den mytomspunna Entré 1 (som för en dryg halvtimme inte verkade existera alls).


12:59 alltså. 13:00 skulle jag stå framför både kamera och publik, med mikrofonen i hand. Tack och lov fick jag hämta andan i några minuter, då montern bredvid Ebes förlags var mitt uppe i någon form av presentation som vi valde att vänta ut innan vi satte igång. Dessvärre var det också under dessa minuter som nervositeten hann attackera.


När jag tog mina stapplande steg fram till barbordet som agerade podium kändes det som om jag andades genom ett sugrör. Händerna vibrerade på samma obehagliga sätt som de alltid gjorde när jag var som sjukast.


Jag blickade ut över publiken. Kände mig som världens mesigaste rockstjärna när jag sökte ögonkontakt med de som både stod och satt och väntade på att jag skulle ta ton.


"Hej på er."


Rösten svajig. Den lena mikrofonen ville bara glida runt i min hand. Jag låste fingrarna i ett hårt grepp runt den och lät den vila mot min haka, enligt instruktionerna från förlagets överhuvud Eva-Karin. Kände hur metallen rev mot huden och skrapade bort mitt redan så kladdiga smink.


"Det är första gången jag gör det här. Inte första gången jag pratar om mig och min bok inför publik, men första gången här på Bokmässan. Och jag är riktigt nervös."


Men, ska jag verkligen låta talkorten ligga på bordet? Var ska jag annars göra av dem? Jo, men nu ligger de där, så de får ligga kvar. Det blir så tafatt och fumligt annars. Jag tappar dem säkert på golvet, så som jag skakar.


"Botten. Det är så lätt att hamna där."


Och nu vet jag inte vad jag ska säga. Stirra inte på korten, Maria. Stirra inte.


"Ändå är det på gränsen till omöjligt att ta sig upp igen."


Spola fram tiden 20 minuter och det gick upp för mig hur uppskattad min föreläsning, om mitt eget mörker och hur jag hittade tillbaka till ljuset igen, faktiskt var. Jag fick till och med flera förfrågningar och förslag om att gästföreläsa på fler ställen framöver. Några menade att jag till och med borde satsa på en karriär som föreläsare, med mina böcker som följeslagare, och jag fick tips om vem/vilka jag ska kontakta om det.

"Visst tittar och lyssnar man när alla föreläser, men när du föreläser ser och hör man bara dig. Du fängslar och engagerar - bjuder in oss - och du lämnar inte någon oberörd."

Den komplimangen kommer jag att kunna leva på ett bra tag framöver. Det är de orden som förhoppningsvis får mig att våga ta steget ut i föreläsarvärlden, trots mina nerver av sirap.


Under den efterföljande boksigneringen var jag så uppe i varv och full av adrenalin att jag hade svårt skriva. Så, förlåt om någon upptäcker underliga stavfel på signeringssidan. Jag vet redan nu med mig minst två...


Alla läsarmöten är nog det mest magiska en författare kan uppleva. Ni ger så mycket kärlek, och inuti mig omvandlas den till ren energi. Ni påminner mig om varför jag gör vad jag gör, trots att det stundvis är psykiskt påfrestande. Ni ger näring till mina drömmar, och jag vill inget hellre än att också få nära era drömmar. Om det blir som föreläsare eller författare, eller båda delar, får tiden utvisa.


Resten av fredagen strosade vi mest runt på mässan, jag och Linn. Då och då letade vi oss tillbaka till förlagets monter, för att inte missa andra intressanta föreläsningar, intervjuer, och såklart - läsare. Hade inte Linn varit med så hade jag gått vilse mer än ett par gånger. Mitt lokalsinne är skräp, och det är tufft att läsa av en karta när man inte vet var utgångspunkten är. Det är alltså henne ni ska tacka för att jag är välbehållen.


På fredagskvällen hade vi bokat bord på restaurang med förlaget och dess författare. Det blev några trevliga timmar med god mat och dryck - jag drack mitt första glas vin på evigheter. Alla författare har minst en story att dela med sig av, och det är så intressant och lärorikt att lyssna på andras berättelser om vad, hur och varför de skriver. Om saker de har upplevt. Om hur kreativiteten får hjärtat att slå så passionerat.


Jag och Linn kastade ändå in handduken relativt tidigt, och tog en taxi tillbaka till vårt hotell. Vi somnade som små bebisar nästan omgående. Det är utmattande att vara på bokmässa. Nervositet, samtidigt som sinnena bombarderas av så många intryck att man knappt klarar av att sortera dem, suger musten ur en. I det långa loppet vill jag tro att det är energi som jag får tillbaka framöver.


Något som jag är lite småbitter över är att jag i fredags morse fick med mig fel mobilladdare i packningen. I ett försök att konservera mobilbatteriet har jag därför varit världssämst på att dokumentera äventyret i bild. Men i mitt huvud är minnena bevarade för livet.


Tack till alla som förgyllde vår första dag på mässan, och ett alldeles speciellt tack till Eva-Karin och Britt-Marie som planerade och arrangerade allt så bra åt oss författare på Ebes förlag.

  • White Facebook Icon
  • White Instagram Icon
  • White Twitter Icon

För bokningar, recensionexemplar och övriga frågor: