• Maria

En dag i mitt liv


Jag saknar allt vad rutiner heter. För mig är rutiner nästan ett mytomspunnet fenomen. Jag skulle så gärna vilja få in hälsosamma, hållbara rutiner med det fungerar verkligen inte. Delvis på grund av mitt vanliga jobb - ena veckan kan jag göra sex arbetspass (öppningar och stängningar omlott med varandra, inklusive helger), för att andra veckan göra ett enda kvällspass.


När jag larmar och låser vid 20:30 är jag ofta så trött att jag inte orkar annat än att på vägen hem plocka upp lite skräpmat, som äts framför TVn i smutsiga mjukisar som jag har bortprioriterat i tvätten. När jag öppnar butiken, och därmed slutar vid 16, är jag så "jetlaggad" resten av dagen att jag inte heller orkar göra något mer. Det tär att gå upp runt 7 när jag i vanliga fall sover till 9-10 (om inte ännu längre), just på grund av att jag ska känna mig pigg kvällspasset igenom.


Mina lediga dagar saknar också allt vad rutin heter. Jag försöker stuva in allt som jag inte orkar med under en arbetsdag - bloggen, sociala medier, mejlkontakt, telefonsamtal, tvätt, disk, städ, handling ... All tid som blir över lägger jag på skrivandet, såvida jag känner mig fräsch i skallen.


Föga överraskande sover jag som en kratta. Jag somnar sent, eftersom det är sömnschemat som min kropp är inställt på, och får jag vakna av mig själv så kan de ske allt mellan klockan 6 och klockan 12. Igår, en dag som jag hade öppnat, somnade jag innan 21. Vaknade i dag vid 06:30. Kände mig påkörd. Somnade om igen. Vaknade vid 11:30. Kroppen behövde antagligen lite extra sömn, men 15 timmar? Det är en bedrift att lyckas överraska sig själv.


Oregelbundna sov- och arbetstider leder till oregelbundna måltider, som inte är speciellt näringsrika. Nu när varenda snabbmatsställe erbjuder vegetariskt är det nästan för enkelt. Man sparar ju så mycket tid, som man istället kan lägga på annat. Vila, skrivande, sömn. Dessutom hatar sambon allt vad grönsaker heter, förutom lite grönsallad och en tomat här och där. Det gör det inte enklare att inte äta kött, precis.


Mina helger är sällan lediga. Tre av fyra helger spenderar jag i butiken, den fjärde helgen är fullproppad med författargrejer. Mässor, signeringar och andra typer av marknadsföring. Helgen som var kombinerade jag jobb med en Instagram-tävling, och oj vilket engagemang tävlingen fick! 70 deltagare som alla i teorin förtjänade ett signerat exemplar av "Avien" i en hemlig goodiebag (hela vinsten ser ni på bilden), men som bara en person kunde vinna. Lotteriinspektionen skulle antagligen få fnatt på mig om de fick reda på hur jag till slut kom fram till en vinnare ...


Just nu sitter jag och sörplar på en chai-latte, planerar dagens Instagram-inlägg och mejlar runt. Mejlen handlar om allt från Värmlands bokfestival och kommande boksigneringar, till fakturering och löneutbetalning. Jag har dessutom råkat bli dubbelbokad helgen 16-17 november, någonting jag nu (närmast desperat) försöker lösa på bästa sätt. Något av det värsta jag vet är att göra andra besvikna.


När det är klart ska både disk- och tvättmaskin köras. Och så kommer jag troligtvis glömma bort att äta lunch, för att jag attackerar skrivandet med både näbbar och klor. Dagens mål på (minst) 1 000 ord måste nås, när jag faktiskt är "ledig". Sedan är klockan på något sätt redan kväll, och min "lediga" dag är slut. Middagen består av något färdiglagat. När jag sedan kryper ned i sängen läser jag recensionsexemplar tills ögonen står i kors. Ändå lyckas jag inte somna på ett par timmar till. I öronen har jag under den tiden sällskap av någon bildande YouTube-video (förvandlad till podcast eftersom jag inte tittar på själva videon) på något av ämnena biologi, psykologi och/eller historia.


Som sagt, rutiner är ett mytomspunnet fenomen som jag vill ha och behöver, men i vilken ände börjar man? Hur, var och när?

  • White Facebook Icon
  • White Instagram Icon
  • White Twitter Icon

För bokningar, recensionexemplar och övriga frågor: