• Maria

Floden genom sagolandet

Uppdaterad: 27 sep 2018


Gårdagskvällen hade jag tänkt att spendera med Lovisa Wistrands Drakviskaren (2017); 599 sidor svensk high fantasy som har blivit hyllad både för sitt världsbygge och språk. När ja la mig i sängen och sträckte mig efter översta boken i bokhögen fick jag istället upp Avien. Tänkte att “nä, men det är ju Drakviskaren jag vill läsa”, men slog ändå upp Avien på sida 213, där bokmärket var inkilat.


Ni kan nog gissa er fram till hur allting slutade, klockan 04:30 i morse…


Efteråt förstod jag vad folk menar med att Avien har bra flow. Den bara flyter på, liksom. Vips så har det gått fyra timmar. Det enda negativa med att boken är så extremt lättläst är att folk läser ut den för snabbt. Det blir inte den där veckolånga mysläsningen. Å andra sidan får man uppleva storyn som en sammanhängande enhet, så att viktiga ledtrådar inte går förlorade mellan varven. Allt som har hänt, alla detaljer, och alla karaktärer sitter färska i minnet vid upplösningen. Det gynnar både Avien och läsaren.


Det slog mig också hur mycket jag själv har utvecklats som författare. Om folk tycker att Avien är välskriven så är det nästan Nobelpris-varning på Stjärnfödd (om det nu är något eftertraktat efter Akademiens alla skandaler). Jag har blivit rappare, vassare och mer träffsäker. Min humor har fått mer utrymme, kanske för att jag har blivit mer självsäker, och jag nojar inte över detaljer på samma sätt som tidigare. Jag har accepterat att mitt bra är bra nog, och omfamnat att mitt bästa är helt fantastiskt.


I dag blir det fotboll, i sällskap av mina papegojor och en stor påse jordnötsringar. Jordnötter är deras ohotade godisfavorit, så jag lär bli populär matte när jag plockar fram påsen. Ett par ringar var får de smaka, men inte mer. Under tiden det tar för dem att mumsa i sig sin ranson får jag passa på att frossa. Det är i princip omöjligt att äta någonting med två, relativt stora, fåglar som skulle gå över lik för en chans att få smaka människogott. De klättrar runt på en, hänger i kläderna, sträcker halsarna så att de ser mer ut som strutsar än grå jako, stjäl saker från bordet, stjäl från besticken, stjäl själva besticken, stjäl från munnen…


Och det här har jag alltså betalat dyra pengar för. Tinnitus och självsvält för tjugotusen kronor.


I vanliga fall är jag hemskt ointresserad av sport. Jag kan tycka att det är kul att gå på någon hemmamatch när Färjestad (ishockey) spelar, men det är snarare roligt på grund av själva upplevelsen än på grund av vad som händer inne i rinken. Annars nöjer jag mig med att följa de stora mästerskapsmatcherna – om Sverige spelar, och om det handlar om hockey eller fotboll.


Just i dag är jag faktiskt lite supporter-nervös. Det vore så grymt skoj om Sverige gick vidare till semin. Varför jag tycker det vet jag inte. Mästerskapspatriotism? Det slutar väl med att jag skriker “MÅL!” högst av alla i lägenhetshuset.

Ha en härlig helg nu, fotbollsfeber eller ej.

  • White Facebook Icon
  • White Instagram Icon
  • White Twitter Icon

För bokningar, recensionexemplar och övriga frågor: